Drömmen om skräddarsytt
Jag har alltid gillat kläder så länge jag kan minnas. Från det att jag var liten grabb och kräsen med vad mamma satte på mig, till de unga tonåren när jag mycket medvetet valde jeans och sneakers med stor omsorg. En milstolpe som påverkat den jag är i dag i mycket stor grad, samt hur jag klär mig, skedde när jag var runt 15-16 år gammal. På en hylla i vårt skolbibliotek stod en nyinköpt bok med rött omslag som hette Gentlemannen – En handbok i det klassiska herrmodet. Det blev startskottet på en fascination och ett intresse som kommit att bli en stor del av mitt liv. Vid den här tiden gick jag på en privatskola där preppy-modet dominerade, vi var ett stort antal lintottar som var som hämtade ur en reklamkampanj från Ralph Lauren. Min pappa gick förvisso i kostym och blazer rätt ofta till jobbet, men det var vid tiden sportmodet som jag kände till. När jag öppnade boken Gentlemannen av Bernhard Roetzel (en författare som jag idag känner och som låtit mig vara med i en av hans senaste böcker, men det är en annan historia…) öppnade sig en helt ny värld. Det var en exotisk värld som var rätt främmande min egen. Den handlade om det klassiska och tidlösa herrmodet i allmänhet och det brittiska i synnerhet. Boken som än idag är aktuell trots att den skrevs för ca 25 år sedan vittnar om att den klassiska stilen håller över decennier. Den gick på djupet och både utbildade, inspirerade och instruerade. Det kanske är att ta i att säga att jag blev besatt, men det ligger nära sanningen. Jag är rätt adaptiv och lärde mig den i stort sett utantill.
Den ledde till tre saker:
1. Jag blev anglofil utan att någonsin besökt England
2. Jag insåg vikten av kvalitetsskor och började spara till mitt första par (av många…)
3. En dröm föddes om att en dag äga en skräddarsydd kostym
Jag träffade min fru tidigt. När jag var 21 år så tog hon med mig till London för första gången. Jag blev helt knockad och frälst och fullkomligt älskade staden. Efter att ha gått igenom Hyde Park första gången och kommit till Mayfair och Piccadilly så kändes det som att jag kommit hem. Nu såg jag för första gången alla de adresser som jag bara läst om i Gentlemannaboken. Första gången på skrädderigatan Savile Row kommer jag aldrig att glömma. Lite blygt och försynt stack jag in huvudet hos några anrika skräddare och bestämde mig där och då, skräddat mode är något jag verkligen vill bära.
Bara ett par år senare när jag var 23 år så fick jag ett stipendium för att läsa en del av min juristutbildning vid ett universitet i London. Behöver det sägas att jag tackade ja innan det gått en millisekund?! År 2005 fick jag därför möjlighet att bo en längre tid i staden som har kommit att bli mitt andra hem. Jag hade ofta föreläsningar på eftermiddagar och kvällar då många masters-studenter inom juridik hade arbete på dagtid. För min del så innebar detta att jag förutom lite nödvändiga studier hade gott om tid att bli du med Savile Row och Jermyn Street. I stort sett varje dag gjorde jag besök hos någon skräddare, skomakare, skjortmakare, paraplymakare eller någon annan makare…
Vid denna tid hade jag ännu ingen skräddarsydd kostym. Min lilla budget hade hittills gått till att köpa några par bra skor. Ett år gick och jag tog min juristexamen. I present då fick jag av mina föräldrar en första skräddarsydd kostym att bära nu när jag skulle börja på bank och starta min karriär. Den syddes av en pensionerad skräddare som gärna bjöd på fräckisar i samband med att jag hade avprovningar. Det var en marinblå klassisk modell med 2 knappar, sneda fickor och rätt smal midja, väldigt brittisk. Tyvärr finns den inte med oss längre. Min fru och jag bodde i många år i en gammal bostadsrätt där mal gärna kröp upp längs listerna och mumsade på ullplagg. Min första skräddarsydda kostym som då var rätt utsliten ändå fick dessvärre kasseras. I takt med åren och att ekonomin blivit stabil och karriären fortsatt så har det hunnit bli ett antal skräddarsydda kostymer, kavajer och rockar. Jag motiverar detta med att skräddarsytt mode är ett intresse för mig. Jag är fullkomligt ointresserad av bilar, teknik, fotbollsresor och annat som många män gärna lägger pengar på.
Utbudet av skräddare i Sverige tyvärr väldigt begränsat. Intresset och efterfrågan finns dock. Det har vi fått ett kvitto på då ett antal utländska skräddare via så kallade Trunk Shows löpande kommit till framförallt Stockholm för att träffa nya stilintresserade herrar.
Jag har själv testat flera av dessa. Resultatet har varit varierat, oftast rätt bra. Dock tycker jag att charmen försvinner lite när man ses på ett hotellrum, måste passa schemat efter deras resor och får kommunicera med någon på engelska, som sällan är deras modersmål. Mer än en gång har det blivit kommunikationsmissar som lett till ett resultat jag inte önskat.
När Götrich gjorde en omstart och ansiktslyftning var detta precis det jag önskat mig, en skräddare i Stockholm som jag kan besöka när jag vill, som har en stil som tilltalar mig och har företrädare som är väldigt sympatiska och pragmatiska. Att de hänger ihop med en aktör i London gör inte saken sämre. En bit av Savile Row på Humlegårdsgatan, det bästa av två världar. Precis som jag vill ha det.
