Ingen "Casual Friday"
Jag har haft äran att skriva ett antal texter på temat stil åt Götrich & Co de senaste åren. Inte sällan har jag snuddat vid det faktum att vi de senaste åren gått mot ett allt ledigare mode. Mitt huvudsakliga jobb är inom finans och specifikt kapitalförvaltning. Detta är en bransch som historiskt sett, liksom yrken som advokater och revisorer, har burit en relativt formell klädsel i arbetslivet. Till och med inom dessa yrkesgrupper har modet nu gått mot det allt mer lediga, något som en advokat jag känner tycker är märkligt. Han menar att han som advokat jobbar jämt, hur kan stilen då vara ledig…
För ett tag sedan lade jag ju upp en bild på Instagram där jag bar en mörk, formell, skräddarsydd kostym, vit skjorta och slips. En sorts uniform som jag burit på jobbet mer eller mindre varje dag i femton år fram till pandemin. Bilden lades upp en fredag och jag skrev något i stil med att ”No casual Friday here, it's nice to dress up”. Jag fick en del positiv feedback på bilden, men det var specifikt en kommentar som fastnade och som också lade grunden till denna text. Han som kommenterade skrev att ”Remember it's not you who dresses up, it's everyone else who dresses down”. Ju mer jag tänker på det, ju mer rätt känner jag att han har. Kostym, skjorta och slips bör inte ses som något uppklätt; det har varit normen i generationer och är det mest tidlösa och klassiska man kan tänka sig.
Jag ska villigt erkänna att jag ändå försökt att anpassa mig efter den rådande situationen. Som det flockdjur jag ändå är måste jag säga att det har känts lite udda att vara den enda med denna klassiska klädsel i jobbsammanhang. Jag har hakat på och burit chinos, skjorta och sneakers eller loafers som många andra gör idag i affärslivet. Efter mitt inlägg och lite reflektion har jag dock kommit fram till att det inte är för mig. Jag har försökt, men det går helt enkelt inte.
Numera bär jag allt oftare kostym igen, och det är en härlig känsla. För många kanske det inte är en stor sak, men jag känner personligen en skillnad rent emotionellt. Jag känner mig helt enkelt finare, mer professionell och aningen rakare i ryggen när jag bär en välskräddad kostym. De som haft förmånen att bära en riktigt bra kostym tror jag kan känna igen sig i detta.
Det finns ytterligare en anledning till att jag föredrar denna stil. Vi kan kalla det mitt kreativa uttryck. Numera bor vi relativt stort och jag har kunnat unna mig ett dressing room där alla skor står staplade på hyllor, kavajer och kostymer hänger prydligt, slipsarna hänger enligt en färgskala på speciella galgar som en hantverkare i USA måttanpassat åt mig. Det ligger lite manschettknappar på en silverbricka och mina näsdukar ligger i ett gammalt skrin som jag ärvt. På väggarna har jag lite konst, och sammantaget är det riktigt mysigt att gå in där. Just rutinen att kvällen innan jag ska till arbetet gå in där och välja skor, kostym, skjorta, slips och näsduk är riktigt trevlig. Det är en av få gånger jag får odla mitt kreativa uttryck. Även om de flesta skulle säga att de flesta outfits ser identiska ut så är det nyansskillnader, materialskillnader, glans eller matt finish, silver eller guld, brunt eller svart, vitt eller himmelsblått som tillsammans ska harmonisera. Det är mycket mer inspirerande och stimulerande alla dagar i veckan än att med flit klä ner sig.
